Idag när vi vaknade var det mulet ute och vågorna slog mot stranden så att det dånade upp till oss. När man är nere på markplan låter det inte särskilt mycket när vågorna slår mot stranden, men uppe i lägenheten dånar det riktigt. Ljudet förstärks uppåt liksom.
Eftersom vädret var som det var, bestämde vi oss för att åka in till Rayong idag. Innan lunch gick vi ner till gatan för att hoppa på en songtaew in till stan. Vi trodde den skulle komma efter 15 minuter som den vanligen gör. Men den här tiden på dagen blev det 30 minuter mellan avgångarna tydligen, eller så var den bara sen. Vem vet!? This is Thailand!
Så här är det idag. Hur blir det i morgon? 
Vågorna slår emot stranden.
Vi klev på songtawen nedanför Saloon, som har god mat men tyvärr barflickor. 
Restaurang Blå golvet, med ägaren som är som Manuel i Fawlty Towers 🙂
Vi gick i alla fall mot det håll som den kommer ifrån, medans vi väntade. Det har varit ganska fullt på de som gått tidigare har vi sett uppifrån vår balkong, så ju tidigare på gatan man kliver på desto bättre.
Väl inne i Rayong gick vi till Tesco Lotus, där vi började med lunch på KFC, som var gott, billigt och starkt.
Sen gick vi runt inne på Tesco Lotus och kollade runt bland allt de har. Det blev en ny vattenkokare istället för den vi köpte 2009 och som nu gjort sitt, nya t-shirts till Stefan och lite gott till eftermiddagskaffet. När vi kom fram till kassan blev vi varse om att de numera inte har plastkassar som de packar ner ens varor i. Det går inte ens att köpa. Har du inte egen kasse med får du köpa en bärkasse eller ta varorna under armen och gå. Thailändarna som har bil, kör kundvagnen med grejerna i ut till bilen och packar allt utan att stoppa det i någon kasse. Vi som ska gå till busstorget, måste lösa det på annat sätt. Eftersom vi varken hade ryggsäck eller tygkasse med oss idag, fick helt enkelt köpa en bärkasse. När kommer plastkassarna att försvinna från de svenska butikerna?
Stefan köpte sig en mjukglass när vi kommit igenom kassan, och Siv gick på toa. Bäst att göra det innan man ska åka hem, eftersom man inte riktigt vet hur lång tid det tar. När Siv skulle gå ut ifrån damrummet hamnade någon nerv ikläm i höften och det var så gott som omöjligt att gå. Efter att ha lyckats stappla ut till Stefan trodde vi att det skulle behövas en vanlig taxi för att ta oss hem. För det gjorde ont som f-n att försöka gå. Men det har hänt någon gång förr, och vi (Siv) linkade sakta bort mot busstorget till slut ändå. Rörelsen att gå, gjorde till slut att det började släppa något. Så vi tog oss till busstorget och på songtawen hem ändå 🙂
Systembolaget? 
Busstorget
När vi hoppat av hemma (ja, Siv smög av väldigt försiktigt), satte vi oss på Pizzeria Sofia och tog en liten vätskekontroll och vila, innan vi fortsatte vår gång upp till huset och hissen.
Vågorna på havet hade nu blivit än högre, och det hade lockat till sig flera surfare som kommit till vår strand.
Molnen och vågorna är väl den släng vi får av ovädret som nu råder i södra Thailand. Så under den resterande eftermiddagen och fram till mörkret kom, såg vi surfarna njuta av vågorna på havet.
Till kvällen gick vi ner till Thanom Kitchen för att äta middag. Nansri och Hansa kom och anslöt oss vid vårt bord. Vi har inte träffat dem sen vi kom ner, så de hade undrat över vart vi tagit vägen, om vi inte kommit ännu. Och vi som redan har varit här i snart en månad 🙂