Vid 9-tiden hade vi packat lite grejer i ryggsäcken och körde in till Ban Phe för att ta färja ut till Koh Samed. Sivs chef med man och barn var där ute och semestrade, så vi skulle ut och hälsa på dem.
När vi kom in till Ban Phe valde vi piren som ligger kurvan när man kommer in på huvudgatan i Ban Phe, bredvid Pir Café som har så goda hamburgare. De tar 30 Bath för att man ska parkera moppen där. Sen löste vi färjebiljetterna och klockan var då ca 9.20, och nästa färja skulle gå 10.00. Ja, ja…..det var bara att sätta sig och vänta. Med tanke på att det inte var så mycket folk där så var nog detta inte den bästa piren att välja, kände vi efter en stund. Men nu var det redan gjort. Så vi fortsatte att vänta.
Piren inne i Ban Phe 
I väntan på färjan ut till Koh Samet 
Den fina rosa färjan 
Äntligen på väg
Till saken hör att Koh Samet, nog är Stefan värsta hat ö här i Thailand, dit han helst inte åker. Och att då behöva sitta och vänta på färjan under en längre tid gör inte saken bättre. För färjan gick inte förrän typ 10.25. Vi fick gå ombord ca 10.10, men sen väntade de in, så fort de fick se att några människor anlände piren. Hade vi bara anlänt några minuter tidigare hade vi säkert kommit med 9 färjan eftersom den troligen också var försenad, och nog avgick i samma stund som vi kom fram.
Till slut kom vi i alla fall iväg, och resa ut med den rosa fina färjan tar ju inte så lång tid. Sen tar de en piravgift på Samet, på 20 Bath pp, för att få komma iland. Väl i land, gick vi genom ön till turiststränderna. Där militären står och tar en ö avgift på 200 Bath pp, gick vi rakt igenom och låtsades se ut som att vi varit på ön länge. Det funkar oftast, och även denna gång. Åker man taxi från piren till stränderna vet de att man är nyanländ och alla i taxin (songtawen) får betala.
Vi gick strandvägen genom de olika stränderna bort till Silver sand beach, där vi bestämt att mötas. Vi var framme vid ca 11.30, då det tar ungefär 30 minuter att gå från piren och dit. Vi hittade Gabriella och hennes familj där direkt, och vi hoppade alla i havet för att vi behövde i och svalka oss lite efter resan. Sen blev det lunch på en restaurang där som har en jättegod hotplate.
Efter en trevlig lunch tillsammans, blev det ännu mer bad, innan vi skulle leta oss tillbaka till piren igen för att ta färjan kl 15. Från Samet går den i tid i alla fall 🙂
Dagen blev mycket bra och trevlig och även Stefan var nöjd, fastän han inte gillar att åka ut till den ön 🙂
Mycket folk på Koh Samed 
Någon slags ful sjögud eller vad det är, vid piren på Samet 
Piren på Samet 
Hej då Samet 
På väg hemåt igen.
När vi kommit hem igen, duschade vi och gjorde oss i ordning för att gå ut och äta middag. När vi stod och väntade på hissen, såg vi att den kom ner från 18e våningen, där bland annat Jan och Pintuan bor. Eftersom det är helg är Pintuan hemma och är ledig, då hon annars arbetar på Bangkok Bank i Bangkok, och bor där i stan under veckorna.
Det var de som stod i hissen när den stannade på vår våning och vi klev in. Vi hejade glatt på varandra då vi inte mötts sen vi kom ner denna säsong. De undrade om vi var på väg ut för att äta middag, och det var vi ju. De frågade om vi bestämt var vi skulle äta, och det hade vi inte gjort ännu, och då frågade de om vi hade lust att hänga med dem till en seafood restaurang. Klart vi hade lust med det 🙂 De är supertrevliga och seafood är alltid gott!
Så vi åkte i Pintuans tjänstebil till ett ställe längre bort efter strandvägen, mot Rayong hållet. Restaurangen ser ut som ett hål i väggen, men innanför det hålet öppnar sig restaurangen ut mot havet och det är bord och stolar utställda långt ner på stranden.
Pintuan beställde in rock lobster, räkor (stora som kräftor), musslor, någon slags risblandning, fisk som låg tillagad i en skål över grillkol och en tallrik med någon slags tillagad kål. Supergott allting!
Mycket folk var det på restaurangen, och efter en lång måltid åkte vi mätta och belåtna hem igen. Det är precis såna här spontana träffar och middagar med vänner här som vi älskar. Inga måsten och man hakar på om man känner för det, och givetvis med människor vi trivs att vara med.
